Vi minns 2 januari 2009."Hemlängtan" från Vinslöv 20 grader kallt. Det var rena istiden det.
Måndag den 2 januari 2017.
Vandring på Göingeåsen.
Idag var det förutspått soligt väder med någon minusgrad, d.v.s. perfekt vandringsväder. Ryggsäckarna packades med termosar, smörgåsar och ett par kanelbullar. Dagens vandring var planerad till Göingeåsen. Vi cyklade ner till Magle våtmark där cyklarna parkerades. Turen gick sedan upp på Trollberget. Hela Trollsjön var täckt av nyis och här liksom på Barsjön (Vedema) var det spännande mönster på isytan. Lite nya mönster fanns, som exempelvis ett fiskfjällsliknande mönster. Vi gick vidare söderut förbi Rännarehusen och Påbro. Det blev dax för lunch som avnjöts i en solig öppning i bokskogen, med en trivsamt porlande bäck intill. Söder om Påbro var hyggena ganska svårframkomliga med halkiga grenar och stenar. En skogsväg söktes upp och så vände vi norrut. Efter en stund kom vi in på vandringslederna Skåneleden och Höjdarnas höjdarled. Höjdarnas höjdarled följdes en bit genom den stundtals grovstammiga bokskogen. På denna sidan av åsen kändes den nordvästlga vinden av. Det var ett tag sedan man sprang orientering i detta området. Stora ytor som förr var skog har förvandlats till kalhyggen. Kylan blev mer kännbar så farten ökades den sista biten förbi Hallarna och ner till våtmarken där cyklarna väntade. Det var en skön tur på ca fem timmar och här kommer några av årets första bilder.
Nyis på Trollsjön.
Skarpt motljus, vackert mosstäcke.
Frost i olika former, dimfrost på grässtrån och en gren som skaffat en något rufsig tupé av håris.
Ordning och reda!
En "selfie". Den bleka vintersolen värmer inte mycket.
Utsikt över Tormestorp från Klinten.
Längs Höjdarnas höjdarled mellan grova bokstammar.
Fredag den 6 januari 2017.
Mera fruset vatten, nu i bäckar.
Bister kyla på morgonen 16,3 grader minus. Sol från en molnfri himmel, ger förutsättningar för vackra isformationer och glitter i kristallerna. Två platser besöktes under utflykten. Först Hovdala vid kvarnanläggningen i Broslätt och senare bäcken ner till Barsjön i Vedema.
Det iskalla vattnet forsar ned bland stenar och grenar.
Draperi av istappar. Höstens löv infrusna.
Bäcken faller i trappsteg ner mot Barsjön.
Solstrålarna ger glitter och nyansskiftningar.
Det humusfärgade vattnet ger isen både färg och gör den "mjölkig"..
Den ametist(?)blå färgen i sprickan har förstärkts en aning i bildbehandlaren.
Torsdag den 19 januari 2017.
Istiden varar än.
Det har varit flera dygn med frost nu. Jag har varit ute och hämtat motiv från Hovdalaområdet och Dryporthygget. Det har delvis varit samma motiv d.v.s. Rinnande vatten och rimfrost. För att variera lite, så har jag efterbehandlat några bilder med Photoshops filter. Detta är något som jag sällan gör, men det har hänt tidigare att jag har fått fram spännande effekter på vissa motiv. Jag kommer här att ge några exempel där jag visar den vanligt redigerade orginalbilden och den manipulerade bilden bredvid varandra. Här är det öppet för tyckande på Vinslövs fotoklubbs facebooksida.
Vilken bild i paret tilltalar dig bäst?
Hör bilder som dessa överhuvudtaget hemma under begreppet naturfoto eller är det rent konstfoto?
Nu VFK-are tittar vi på ett par bildexempel och så glöm inte kommentera!
Orginal Manipulerad bild
Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4
Orginal
Manipulerad bild
Måndag den 30 januari.
Barvinter.
Den senaste tiden har det varit en väderlek som inte särskilt inspirerar till fotografering ute. Det går att hitta fina motiv vilket vännerna på facebook visar. I Småland har isarna på vissa småsjöar varit blankfrusna och farbara med skridskor.
I Växjö visade en hassel sina små röda honblommor, men den får vänta på pollen från hanblommor ytterligare ett tag. I vår trädgård i Hässleholm har vintergäcken knoppar. som om de kommer in, slår ut på några minuter och då sprider en nästan bedövande väldoft.
I lördags var det dimma och en temperatur nära noll. Denna dag hade vi bestämt att vi skulle ut i skogen någonstans. Området söder om Nävlinge vid Jungfrufallet verkade lockande med bokskogen, vattenfallet och det stora flyttblocket, Jungfrustenen, som kluvits mitt av. Färden gick i tät dimma fram till Nävlinge. Här bröt solen igenom och solstrålarna tärde efter hand mer på dimman, men hela tiden var ett dis som syntes klart i motljus. Under färden hem mot Hässleholm körde vi in i dimman igen. Det kändes skönt att ha fått några strimmor solljus och en portion frisk luft under dagen.
Solstrålar i granskogen.
"Jungfrustenen" Heter den så?
Dimman lättar i Nävlinge.
Stänk och glitter i Jungfrufallet.
Fredag den 10 februari.
Ett par dagar i Lädja. En by i Småland.
Torsdagens körning upp till Småland fick gå försiktigt. Ett tätt duggregn föll och termometern visade minus fyra grader.Vintervägarna var säkert glashala. Jag vågade inte testa. Den följande natten blev klar och fullmånens kalla ljus var så starkt att man kunde urskilja det mesta utan extra belysning. Under fredagen gick vi en promenad och då passade vi på att titta på ett antal vinterståndare. Nedan presenteras några av bilderna.
Det är fritt fram att gissa. På torsdag kan jag förhoppningsvis lämna rätt svar.
Lördagsmorgonen var till en början solig, men efter en stund täcktes himlen av moln.
Brunört Groblad Blåtåtel Strandlysing (Videört)
Knapptåg Veketåg Mjölke
Söndag den 12 februari.
Vandring vid Hovdala.
Det var nio personer som deltog i denna GBF-vandring ledd av Anders Jägervall. Som synes på bilden var det kallt med ett tunnt snötäcke. Vinden bet i kinderna när vi tog oss från slottet upp till Finjasjöns strand. När vi senare kom in i skogen vid Dallaröd så minskade vindens kyleffekt. När solen dessutom började skina så blev det riktigt skönt och medhavd mat och varm dryck smakade utmärkt. Fortsättningsvis gick vi upp på höjderna vid Dallaröd. Det var en del motlut, men det gjorde att den frusne fick värmen åter. Sista delen av vandringen gick ganska brant utför. I det halkiga väglaget var det säkrast att ta det försiktigt.
Åke står och tittar ut över Hovdalafältet och Guldkusten.
Onsdag den 15 februari.
Knipan rekade inför kommande vandring i Hovdalaområdet.
Det tänkta området för vandringen skulle starta vid slottet, vidare förbi Hammarmölledamm sedan söderut längs Brönnestadsån en bit. Vidare till Äspehöjden och därifrån ner till slottet.
Torsdag den 23 februari till onsdag den 1 mars.
Skidåkning och avkoppling på Långberget.
Det har blivit en tradition med en eller två veckors skidåkning i spåren kring Långbergets sporthotell. Så var det även i år. Snötillgången var ganska god och spåren var som vanligt mycket bra. Vädret var soligt och lagom kallt den första halvan av vistelsen. De sista dagarna kom det lite nederbörd och det var även mildare, men det var inga vallnings-problem. Frukosten på hotellet var alldeles utmärkt. Där lades en god grund för dagens skidåkning. En liten bit från hotellet fanns en fågelmatning. Dit drogs bland annat en flock domherrar. Bland det vackraste i fågelväg är domherrar i vinterlandskap.
Här kommer några bilder:
Gyllne morgon i öster. Rosa fjäll i väster.
Utsikt från "balkongen". Snöväder men inte störande mycket.
Den vackra naturen med torrakor i gles skog. Lavklädd bark.
Ute på myren är tallarnas tillväxt inte stor.
En kämpe som snart skall falla. Omvallning i töväder. Hotellet från myren sett.
Vacker skog.
Solglimtar.
Tulpantider.
Ett par buketter har fögyllt tillvaron för oss i vår.
Söndag den 2 april.
Dagens bilder
Nu tidigt på våren är det en hel del träd och buskar som blommar. Det är mest allergikerna som märker det.
Hasseln och klibbalen är ett par som är vindpollinerade och som kan ge irritation i ögon och näsa.
Blommorna som ni ser på bilden sitter på en alm. Jag tror att även de är vindpollinerade.
Visst gör det ont när knoppar brister.....diktade Karin Boye,
men en knopp som brister kan också vara underbart vacker.
Gårdagens bilder.
För fjorton dagar sedan besökte jag naturreservatet Rövarkulan tillsammans med vännerna i BIO-foto. Det var uselt väder för fotograferande. Regnet strilade fint ner hela tiden. Det var mörkt och kallt.
På lördagens schema stod ett återbesök. Yr spådde bra väder och när vi körde hemifrån var det blå himmel över morgonrodnaden. När Ringsjöarna passerats började det regna. Nej, inte ännu en sådan dag. Prognosen var ju god!
Efter en stund i reservatet upphörde nederbörden. En tid senare började solen lysa med en tunn slöja framför. Idealiskt fotoväder! Här kommer några av bilderna:
Nu har vitskråpet sträckt på sig.
De vita blommorna liknar mycket små liljor.
En doft av lök sprider sig i ravinen (ramslök). Träden griper sig fast i berget.
Bokens knoppar sväller. Snart kommer de ljusgröna Gullpudran står mitt i kärret. Dras fräkenstråna mot
bladen fram. eller från skönheten i mitten.
Malmö
Om ni får se den lilla porslinshyacinten.
Glöm inte att böja er ner och inandas väldoften från blomman.
En cykeltur i Hässleholm en sommarlik marsfredag.
Vankivavägens mittrefug beströdd av krokus och tulpan. Vackert!
Pestskråpet i blom. En närgången titt på sälgens honblommor.
Sist en titt på den vanliga vårlöken som blommade vid Mölleröds kungsgård.
Så har jag fått bekanta mig med den här lille skönheten.
Visst är han söt, men han kan visa "attityd" också.
Tisdag den 4 april.
Lite botaniserande i Snärjet och annanstans.
Den här "rosen" gömmer sig i mullen under större delen av året. Den få sin näring från sina värdväxter, träd eller buskar, och behöver inte bekymra sig om att tillverka klorofyll. Detta är en äkta parasit. Den trycker sig upp genom förnan och har faktiskt blommorna utslagna redan innan den är helt uppe i det fria. Det gäller nu att snabbt pollineras och bilda eventuella frön för att sedan krypa ner under jord igen.
Ja, den heter vätteros, men är något helt annat än en ros.
Vätterosen är en lejongapsväxt. Den har många släktingar som är halvparasiter. Det innebär att även om de snyltar på andra så har de också klorofyll som de använder för näringsproduktion.
Titta på den lilla lungörten. Den är inte mer än ett par centimeter hög, men blommar gör den ändå. Varför? Inne i bokskogen är det ljust nu när inte löven slagit ut. Om en månad eller så slår alla bokarna ut. De nyutslagna löven hindrar till en början inte så väldigt mycket av ljuset, men när de har gått i tjänst som solfångare blir det mörkt i bokskogen. Då är det bra att ha gjort det mesta när det gäller den sexuella fortplantningen.
Du ser att det är olika färg på blommorna. Det beror på att det färgämne som lungörten använder är känsligt för pH-förändringar. I de äldsta blommorna är det mindre surt (högre pH) däför att syrorna som finns i de yngre omogna blommorna har omvandlats till andra ämnen som inte är sura. Man kan göra jämförelse med lackmus som de flesta har använt på kemilektionerna. Man kan också jämföra med ett äpple. Som omoget är det surt av fruktsyror. När äpplet mognat har fruktsyrorna omvandlats till bland annat socker.
Nu till något helt annat. Här är en svamp och den livnär sig på näringinnehållet i de här kvistarna som den sitter på. Sådana organismer kallar biologerna saprofyter. De lever alltså på andra men inte på levande organismer. Det är sådana organismer som gör att de döda växtresterna förmultnar och inte blir liggande för evinnerliga tider.
Svampen heter scharlakansröd vårskål (om den inte blivit omdöpt?) Fruktkroppen består av en vackert röd skål. utsidan är i tidigt stadium vit, men blir sedan lite rosaaktig.
Förra veckan hade jag en bild på sälgens honblommor.Här kommer ett par bilder på "killarna" helt nakna. Det är inte mycket till blomma om man ser till varje enskild blomma, men tittar man på hela mängden blommor så blir det mycket. I skogsbryn och inne i skogen lyser det gult från de blommande sälgträden.
Här blir det naturligtvis mycket pollen över. Sälgen är en av de växter som förser bin med pollen tidigt på våren när inte andra växter kommit igång.
Jag fick frågan: Vad är det för rosa kulor som växer på en gräsbevuxen slänt i Hässleholm?
Växten heter Pestskråp och det som var små kulor för en eller två veckor sedan ser nu ut som på bilden till vänster.
Pestskråpet är en korg-blommig växt. Dessa har en massa blommor samlade i en "korg". Till höger är en närbild där man ser de enskilda blommorna, som liknar små liljor. Ett huvud som det till vänster innehåller flera hundra blommor. Den del som blommorna sitter på vissnar så snart fröna är mogna. Då har bladen, som är stora, vuxit till en höjd av 50-70 cm.
Fredag den 7 april.
En lugn promenad var vad jag behövde efter ansträngningen under gårdagens cykeltur i blåsväder.
Det är alltid roligt att besöka områden som man känner väl, men som av olika anledningar inte besöks så ofta nu. I mitt fall är det så att jag har inga håltimmar längre (på Linnéskolan). Det var ofta så att när man hade en timme eller två i väntan på nästa lektion, om man inte hade något överhängande arbete, så låg Galgbacken nära och där fanns alltid något att titta på.
Nu till dagens besök. Man möts ganska snart av gärdsmygens intensiva sång. Där ligger en del nedblåsta träd och grenar och det tackar gärdsmygen för. Det är precis den miljö som han trivs i. Trastarna, kol- och taltrast, låter höra sina respektive sångstrofer/upprepningar. Den mindre hackspettens trummande hördes, men han visade inte sig idag. Rödhaken naturligtvis, honom får man inte glömma. Gransångarens "silt-salt" hördes från snart sett varje buskage. I vattnet såg jag gräsandhona och kniphona. Undrar var "männen" håller hus.
Vitsipporna hängde med blommorna i den kalla (relativt) förmiddagen. De flesta var utslagna. Jag besökte blåsippe-stället. Där var stig upp till plantorna, så det är många som går upp för att titta på dem. Det ser ut att vara många blommor i år. De räknades inte. Många träd och buskar har börjat slå ut. På marken kommer mycket friskt nytt eller gammalt flerårigt. Nedbrytarna har gjort ett gott jobb, för det ligger inte mycket löv från fjolåret kvar. Grenar och trädstammar förmultnar långsammare. De ger näring till svamparna och hela den övriga skaran nedbrytare.
Jag försökte i det svaga ljuset ta några bilder som preseteras utan artnamn. Facit får du om du sätter markören i bilden.
Söndag den 10 april.
Vedema med grodlek?
Vi hade tänkt oss en utflykt för att tiita på grodornas lek i Barsjön. Förutsättningarna var inte de bästa i den kyliga väderleken. Mycket riktigt så var det inga grodor i vattnet, men när temperaturen stiger då vaknar alla känslorna på en enda gång.
Sångsvanparet som håller till där ville komma och hälsa på alla besökare och det gällde naturligtvis oss också. Till flickornas glädje. Det är vackra fåglar i en vacker miljö. Tänk att det är inte länge sedan de var utrotningshotade och vääldigt skygga.
Det finns mycket annat att titta på om man t. ex. går en runda kring Barsjön. Om man är liten så kan man exempelvis hitta kottar och pinnar. Det är sådant som kan släppas i sjöns utlopp. Det seglar utför stupet vidare i bäcken nedanför. I strandkanten ligger rester av av fjolårets växter. Några rester av sjöfräken var vackra i färgen. Om man lägger dem bredvid varandra så kan man bilda ett vackra mönster.
Nu har det hänt igen!
En rödhake har flugit mot en glasdörr i uterummet. Vi satte genast igång tillverkning av rovfågelsiluetter. Nu sitter det minst en siluett på varje glasdörr.
Elsa sätter upp den sista siluetten där fågeln flugit mot.
Hoppas att vi fortsättningsvis slipper se fler döda fåglar på altanen.
Nytt i Evas hemslöjd.
Lagom till påsk blev tupp-broderiet klart,,,,men vad skall det bli av det?
Skulle man göra en kudde så blev den alldeles för liten med detta motivet.
Spännande fortsättning följer.
Onsdag den 12 april.
Plankton i Finjasjön.
Idag var jag nere vid sjön för att ta mitt andra planktonprov för året. Det blåste friskt och några droppar föll från blytunga moln. Ute vid Lillö var det ett förskräckligt oväsen. Jag tror aldrig jag sett så många skrattmåsar där förr. Då var det ändå så att flera hundra måsar gick på fälten vid Östra strand.
Håven kom i och första "koppen" vatten var ganska klar. Efter nästa kopp fanns en bottensats och det verkade som om det var en del uppe i vattnet också. Nu var det spännande. Hem till mikroskopet. En halv droppe på objektglaset och täckglas på. Ja! En ny värld. Nu ser jag andra alger som dominerar jämfört med de som var i flertal för tre veckor sedan. Då var det Cytocella, den lilla petriskålen. Nu är det istället Asterionella, den lysande stjärnan som dominerar tillsammans med Fragillaria, himlastegen. Fortfarande är det mest av kiselalger. En cyanobakterie Spirulina och två grönalger, Pediastrum och Spirogyra, påträffas i provet. Nu kommer jag till några av bilderna som togs.
Lite av varje på en blid. Spiralbandsalgen Spirogyra till vänster och
Guldalgen Synura till höger.
Dinobryon det lilla påskriset. En stjärna, Asterionella, balanserar på en pinne.
Kiselagen Melosira full med korn. "Lilla Eiffeltornet" Cerastium tillsammans med himlastegen.
Vorticella heter de små klockorna som äter mindre organismer. Se på den mittre klockan , där finns hår som viftar in maten i "munnen".
En långsträckt Synura svår att fånga i rörelsen. Cymbella en bumeranglik vacker kiselalg.
Cyanobakterien Spirolina. När kommer de andra cyanobakterierna?
Stjärnan lyser när förgrunden ligger i mörker. Det ser ut som om guldpengen ligger bakom galler.
Ja, det var mycket trevligt i denna halva droppe. Tänk om man hade haft tid och ork att titta igenom resten av vattnet. Vad mera hade man funnit? Nu väntar jag med håvandet till en bit in i maj. Då har vattnet blivit varmare, ljuset har tilltagit. Vad kommer att visa sig då?
Fredag den 14 april (Långfredag).
En tur ut till Dryporthygget.
Om jag tolkar tidningen Norra Skåne rätt så skall hygget till en kostnad av 130 miljoner kronor förvandlas till ett industriområde. Det är bara att hoppas att det blir rätt denna gången och att de dyra misstagens tid är förbi. Först kommer lite växter längs motionsslingan. Om du för markören till bilden så visas bildtiteln.
Det ser ut som om planeringsarbetet av industriområdet redan börjat. På vissa områden har vegetationen plöjts upp och marken ligger bar. Är det några som är avlönade av tekniska förvaltningen som gjort detta arbete? Det har dessutom uppstått stigar över hygget, så det verkar som om det är många som är verksamma där där.
Onsdag den 10 maj.
GBF- utflykt i Galgbacken med fåglar som dagens spaningsobjekt.
Trots kylan så var de flesta av vårens sångfåglar igång även om intensiteten var lägre än en skön vårmorgon.
Praktisk naturvård.
Hade inte de fridlysta backsipporna fått ett skydd av burar, så hade kaninerna i området lagt beslag på dem alla.
Heder åt alla dem som värnar om sällsynta växter och andra skyddsvärda organismer i naturen.
WFK fotograferar vid Stainabjär.
Ett par bilder från kvällens fotoutflykt.
Här är ett exempel på när leklustan kommer för en framför datorskärmen.
Söndag den 14 maj.
Jag ser att det är en hel månad sedan jag skrev något här på sidan. Det har varit en händelserik månad där kretaresan tog halva tiden. Här hemma får väl vintern betraktas vara över för denna säsongen. Skidorna blev i alla fall avvallade och inhängda och rullskidorna kommer att få en mera framträdande plats. Våren har åter fått fart efter en period med svalare väder. Det var bra att inte vinterjackan hängdes undan direkt efter påsk.
De senaste dagarna har jag varit ute i onsdags (det var kallt trots vinterkläder) och så igår lördag (en tur till ja, vart? Bilden ger en ledtråd. Samt till stäppen vid Lommarp. I soligt väder och lagom temperatur.)
Ungdomar från när och fjärran samlas för att klättra på de stora flyttblocken.
Det är en extra njutning att se naturen när den är som nu. Det friska gräset som inte hunnit växa sig för högt, björkarnas och bokarnas ljusgröna bladverk till detta alla blommorna på marken, vitsipporna i skogen och maskrosorna på ängen. Det är inte varje år som vitsipporna blommar så länge som i år. Det beror på kylan, framför allt nattkylan, som har hållit tillbaka växtligheten. Nu ser vi fram mot en extra blomrik senvår i år. det bäddade sommaren -16 för. Björkarna släpper sitt pollen nu. Det ser man på möbler som står ute. De är gula av pollen.
Nu när häggen börjat blomma då är den bästa tiden enligt fler än skomakaren. Så vill jag visa några av de bilder som jag tog vid Kjuge kull. De flesta hade kanske kommit fram till detta när de såg bilden med de madrassbärande ungdomarna. Göktytan hälsade oss välkomna vid parkeringen.
Detta lär väl vara årets sista blåsippsbild. En del av blommorna står kvar, men de är bleka och har mist mycket av sin skönhet. Årets blad står emellertid friska och fräscht ljusgröna nu på våren.
Backsipporna håller på att skicka upp nya blommor fortfarande. På en och samma planta kan man se knoppar, nyutslagna blommor, fullt utslagna blommor, vissnande blommor och stänglar med frukter. Jag tänker mig framåt mot när alla blommor är utblommade och stänglarnas och frukternas behåring glänser i motljuset. Det är vackert!
Gullvivorna är många här vid Kjuge kull. Det är så att jag minns min barndoms Krokstorp. Då växte gullvivorna inte strödda utan de var på vissa ställen en stor gul "matta". Man kunde plocka en stor bukett till mor utan att det märktes. Det går inte nu för tiden dels för att det skulle genast synas om man plockar en stor bukett och så är gullvivan ju fridlyst av den anledningen att den blivit mindre vanlig.
Bland de lite mindre växterna hör fingerörterna. Här är en luddfingerört. Det är en ganska sällsynt art som har en mycket begränsad utbredning på sandjordarna i östra Skåne. Den har fått det latinska namnet Potentilla heptaphylla. Det är en flerårig växt med 7-fingrade basala blad.
Den här lilla ljusblå blomman är en förgätmigej. Den tillhör familjen strävhåriga växter. Det syns tydligt på bilden. Jag är inte riktigt säker på vad det är för en art det finns två som är väldigt lika varandra i detta tidiga stadium, men jag gissar på att det är backförgätmigej med tanke på hur håren på foderbladen står rätt ut.
När jag var liten fick jag lära mig att den vackra blomman hette "herrens händer", och att det syftade på växtens rötter. Nu vet jag att där hade mor fel. Herrens händer måste syfte på orkidéerna i släktet Dactylorhiza som har fingrade rotknölar. Skönheten på bilden heter Sankt Pers nycklar och den är, liksom alla andra orkidéer, fridlyst. Detta är en orkidé som minskat mycket i ladskapet, men längs Ivösjöns strand växer den fortfarande rikligt.
Här är två vita blommor. Till vänster den 20-30 cm höga mandelblomman och till höger 1 cm hög vårarv. Den sträcker lite på sig när den växer till, men den blir sällan decimeterhög.
Mandelblomman är besjungen i Evert Taubes Sjösalavals tillsammans med bland annat kattfot och blå viol.
Det kommer nog dröja innan vårarven blir besjungen.
Jag tittade på en stor bok. Där låg en matta av knoppfjäll på marken och så låg där en och annan blomma, men det gjorde nog inte mycket att några blommor ramlat av för trädet var helt fullt av blommor. Under grenen hänger hanblommor med ståndare och är det inte så att där sitter en blyg honblomma bland knoppfjällen över grenen.
Stäppen vid Lommarp.
Inne i hjorthägnet finns ytterligare en inhägnad. Det är en del av stäppen. Det är sandigt och torrt. Så torrt att träd har svårt att växa där. En sådan trädlös naturtyp kallas stäpp. Sanden här är kalkhaltig och det gör att den kan hysa en del sällsynta växter. Här finns förutom backsippa även något exemplar av fältsippa (ovanligt på inlandslokaler). Sandnejlikan kommer snart att visa sina vita blommor. Här kommer några bilder från lördagens besök.
I slänten ner mot ån lyste det gult av den lilla småfingerörten. Den brukar trivas i den soluppvärmda sluttningen.
En annan som växer i sluttningen är grådådran en 10-20 cm hög tunn växt. Även den med gula blommor. Den är så anonym så man lägger inte märke till den (längst till höger).
Den rosa blomman till vänster är en skatnäva. Den har en otroligt stor blomma till de små bladen.
Växten med de små vita blommorna är en grusbräcka den kan i den torra miljön blomma trots en dvägväxts storlek (se nedan).
Till vänster står ett prydligt exemplar av grusvivan. Den trivs väl i den varma kalkhaltiga sanden.
Ovan ser du grådådrans blommor på lite närmre håll.
På tal om smått. Till höger ser du den överblommade grusbräckan vid hustruns pekfingernagel.
Det är ju ett hjorthägn som besöks och när man går in på "annans mark" så skall man göra det med lite försiktighet och respekt. Kommer man på djuren utan att de uppmärksammar din närvaro så kan de bli stressade. Djuren i hägnet är kronhjort. Hornen på en vuxen kronhjort kräver en hel del muskelstyrka för att bäras med den värdighet som de i stort sett alltid gör.
Fredag den 19 maj.
Holmaskogen sydväst om Berg i Småland.
Från byn Holma ligger i öster en sluttning med kalkhaltig grund och ett rörligt grundvatten. Där har bildats en god grund för en rik växtlighet. Fuktighetsförhållandena gör att ask ingår som en betydande del i trädskiktet. Detta gör att det kommer in mycket ljus till undervegetationen. Under vår promenad i skogen såg vi många växter som troligtvis är mindre vanliga i landskapet. När vi gick in mot skogen möttes vi av midsommarblomster, smörboll och rödblära och genast infann sig för oss lite av en norrlandsstämning med dessa blommor som är vanliga längre norrut. Inne i skogen längs stigarna sågs bland annat tibast, trolldruva, gullviva, vårärt, blåsippa och vårärt.
Flertalet av vårens sångfåglar stämde in i en ljudlig konsert. Vid denna tiden flyger en hel del fjärilar och en av de vackrare som vi såg var sorgmanteln. Dessutom hade aurorafjärilarna bråda tider med alla sina partnerval.
Här kommer ett axplock ur dagens bildskörd.
Lördag den 20 maj.
Besök i inventeringsrutan vid Vankiva.
Vårt första besök i rutan i mars månad resulterade inte i några nya fynd, vilket inte heller var väntat. Under dagens besök riktade vi in oss på fuktiga områden öster om järnvägen. Där var förutom en del fattigkärr kullar med morängrund. En betesmark med surdrag gav en del att titta på och kommer att återbesökas senare i sommar. Det blev sammanlagt sex nya arter i listan.
De små tallplantorna som stod under "bar himmel" var svårt brända av frosten misstänker jag.
Roslingen blommade och det har den nog gjort ett tag för blommorna var mycket bleka
Kärrfräken växte i betesmarkens surdrag.
Den lilla vårveronikan blommade med en klart blå blomma.
Lägg märke till alla gula prickar på växterna. Det är tallen som blommar. Vilket slöseri kan man tycka, att släppa ifrån sig sådana mängder pollen "till ingen nytta".
Såhär kunde det se ut den 14 maj när maskrosorna blommade för fullt..
Lördag den 3 juni.
Idag var det min tur att klippa gräset på allmänningen. Denna gräsmatta klipps en gång i veckan. Det är i stort sett den enda skötsel den får, men den trivs och växer snällt om den får regn.
Det finns en del ogräs i en sådan matta och det är trevligt att se vad det är som växer där. Idag föll min blick på något som såg annorlunda ut och när jag kommit ner på huk kunde jag konstatera att det var jungfrukam som etablerat sig på en ca kvarts kvadratmeters yta.
Tisdag den 6 juni.
Trädgårdsborrarna har bestämt att vår trädgård är en utmärkt samlingspunkt. De svärmar vid vackert väder d.v.s. solsken. Alltid samma vecka. Vi har provat olika metoder för att bekämpa dem. Årets metod att plocka dem i buskarna och på gräsmattan verkar vara lovande. Vi får i alla fall tag i många baggar.
Tisdag den 6 juni.
Planktonhåvning i Finjasjön.
Fragilaria(fiskbenet) och Ceratium(Eifeltornet) Anabaena(spiralen) och ev Microsystis(klumparna)
Pediastrum(igelkotten) Allt möjligt i en blandning.
Början till massförökning? Anabaena Keratella- djuret med de fyra hornen.
När jag fyllde min provburk så tänkte jag att nu är sommarens algblomning här, men när jag sedan kom hem och lade en droppe i mikroskopet så visade det sig att det var falskt larm. Se bild 4 ovan. Den är ganska representativ för provet som helhet. Där finns en hel del av cyanobakterien Anabaena, Microsystis och Aphanizomenon (de två senare saknas på bilderna). Det är värme och får man hoppas närsalter som saknas för en massförökning och det vi kallar algblomning. Det blir lika spännande som vanligt att ta nästa månads planktonprov.
Som ni kanske ser så har jag ett tekniskt problem. Mikroskopets belysning lämnar en rosa fläck mitt i bilden. Jag har gjort ett par av bilderna svartvita för att kunna ta bort fläcken.
Torsdag den 8 juni.
Floragruppen på utflykt till Aleholm.
Kvällen ägnades åt att se efter vilka växter som kunde finnas längs vägarna i området. Det visade sig vara en hel del. Inga sällsyntheter, men väl en och annan skönhet.
Åkerförgätmigej. Grässtjärnblomma.
Kvällsljuset blev väldigt vackert.
Fredag den 9 juni.
I fint sommarväder cyklade vi till Finja för att titta på Hårginst, en ganska sällsynt växt som har ett par lokaler i trakten. Det aktuella beståndet verkar välmående, så den största faran för växten här är om markförhållandena ändras. Hårginsten skall ses på nära håll. Då är den vacker. På långt håll missar man detaljerna hos blomman.
Den trevliga cykelturen fortsatte via Finjasjöns strand till Hovdala och broderiutställningen i orangeriet. Därefter dryga milen hem så blev sträckan drygt 30 km. Kan man då inte tänka sig något bättre än en god middag.
När vi kom hem låg den här stackaren på altanen. De lille björktrastungen såg utmattad ut. Jag placerade honom i skuggan på gräsmattan och vips så fick den kraft att flaxa iväg.
Den utsökta middagen "Kleftiko à la Suède".
Söndag den 18 juni.
Orkidéräkning på Åraslövs mosse.
Det var ett utmärkt väder för att gå på mossen (kärret). Mulet, frisk vind och lagom varmt. I år räknar vi en till två veckor senare än vi gjort de senaste åren. För fjorton dagar sedan var det för tidigt att räkna, så därför detta senare datum. Arterna vi räknar var på nedgång. Flugblomstren var i allmänhet överblommade. Vaxnycklarna var till en viss del uppätna. betydligt mer än jag räknat med.Fläcknycklarna visade sig i full blom. Några exempel på variation i både färg och form visar jag i bild. Sedan var det mycket annat som blommade. Vitpyrolan stod vackert utslagen på några ställen. Kärrtistlarna var många och i sitt bästa flor. Vi tittade lite på kärrets starrar. En av mina favoritstarrar är den vackra stjärnstarren den är talrik längs spången. En som är vacker och dessutom mindre vanlig är loppstarren.
Nu till resultatet av vår räkning:
Vaxnycklar 1172 853 1302
Ängsnycklar 313 292 499
Flugblomster 88 91 139
Som synes är det en variation mellan åren. Det kan bero på årsmånen. Mängden vatten i kärret, vårtemperaturen, bete av djuren på kärret. Där finns vildsvin,älg,dovhjort och rådjur.
Bilderna visar variationen hos fläcknycklarna.
Sist kommer två bonusbilder. Den första visar den fantastiskt vackra kärrtistelns blomma. Den andra visar sotnätfjärilen som för tillfället flyger över kärret.
Måndag och tisdag den 3 - 4 juli.
Floraväktarinventering av slåttergubbe.
Vi tittade på några lokaler i Örkeneds församling. Resultatet vi hade att redovisa var lika nedslående som i Hässleholm. Det var dock väldigt trevligt att komma ut i trakter där man inte hade satt några som helst fotspår tidigare. Att se markerna och att träffa de som bebor gårdarna långt från landsvägen. Trevliga och vänliga människor. Dock är det så att antalet betesdjur minskar och därmed försvinner möjligheten för de växter som är beroende av betande djur att åtminsonne på sikt att överleva. Vägkanter där inte konkurrensen är för stor blir tillfälliga refuger för sådana växter. De flesta av de lokaler vi besökte var noterade på 1990-talet och på flera av ställena hade betet upphört och istället fanns obetad skog. När hållningen av mjölkkor upphör så blir det kanske bete av kalvar något eller några år, men sedan upphör betet helt. Men sammantaget hade vi två trevliga dagar i snapphaneskogarna..
Här på ängen påträffades ett stort antal kloner av Slåttergubbe. Det fina var att de var inte överblommade.
Räkning av antal blommande stänglar (70 st.) i en vägkant.
Fältlunch. Betesmark.
Onsdag den 5 juli.
Sommaren är kort. Det mesta regnar bort... men inte på Rävninge blomsteräng.
Ett besök i den fina blomsterängen med blommor av alla slag. Jag lägger ut bild på några av växterna som blev fotograferade vid dagens besök.
Flockfibblan har nyss börjat blomma. Lägg märke till holkfjällen. Nysörtens blomma är en större variant av röllekans.
Borsttisteln är en tistel som saknar piggar. Den har en vacker blomma.
Kvartetten här är skogsklöver den "vackra klövern", fyrkantig Johannesört, krusfrö en ganska okänd flockblommig växt och sist mjölke som är desto mera känd.
Kärringtand med extra färg. Kråkvicker.
De flesta slåttergubbarna har gjort sitt för i år - med något undantag. Nu sprider gulmåran sin väldoft..
Sist ett älskande par blåvingar.
Nu tar snart de betande mularna över så att vi även nästa år skall kunna få njuta av ängens blomsterprakt.
Onsdag den 19 juli.
Insektsgruppen besökte Vinslövs blomsteräng.
Det var ca 20 personer som samlades kring Pål Axel Olsson när han hälsade välkommen till denna första träff vid blomsterängen. Vi fick veta att tanken är att var 14:e dag samlas för att se vad som finns vid denna tidpunkt. Vad gäller växtligheten så har många av blommorna gjort sitt för i år, men det kommer fortfarande nya arter som blommar senare på sommaren. Kanske kommer andra växter med en extra blomning framåt sensommaren eller hösten. Kameran var som vanligt med, men mitt klena objektiv är inte lämpat för småkrypsfotografering i grupp. Här kommer några bilder ändå.
Ängsblommor här i form av monke, johannesört och trift. Precis som det skall se ut på en blomsteräng.
Väddklinten en ståtlig ängsblomma som insekterna gillar. Backtrift som hör till sandmarkerna. Den vackra fjärilen vitfläckig guldvinge.
Puktörne den vackra, men ack så stickig. Det är inte många som sett nässlans blomma. Åkervindan med fukt i blomman.
Fältvädden är en växt som insekterna tycker om. Kåltisteln växer lite mer fuktigt ner mot ån.
Allra fuktigast växer den här växten med gula blommor. Det är den insektsfångande vattenbläddran (sydbläddra). Om du tittar noga på bilden så ser du dillika blad i vattnet. På bladen sitter knutor och med knutorna fångar växten små vattenorganismer.
Växter här och där.
Gulmåra, Stånds, Monke, Sandvita, Stor ängssyra, Åkervädd, Harkål, Vitknavel, Bergsyra, (Liten) blåklocka, Getväppling, Backnejlika, Blåeld,, Oxtunga, Ängshaverrot, Grässtjärnblomma, Styvmorsviol, Kanadensiskt gullris, Kanadabinka, Väddklint, Hedblomster, Fyrkantig johannesört, Skogsklöver, Puktörne, Fältmalört, Mörkt kungsljus, Gråfibbla, Nattljus, Tjärblomster, Gullris, Gråbo, Gul fetknopp, Trådklöver, Gråbinka och Femfingerört.
Detta är en lista på växter som jag fick se vid ett besök på Vinslövs blomsteräng (nr 14 i "52 pärlor") för några dagar sedan. Listan kan säkert göras längre, men detta var vad som uppmärksammades av mig. Ängen blommar än och nya arter kommer till. Bilderna visar sådana arter man kan få se på ängen.
Varför hugger vägverket och kommuner alla vägkanter?
Frågan ställer jag mig varje år. Jag kan inte förstå varför man skall slå under och före blomningstid för de flesta ängsblommor. Insekter som besöker vägkantens blommor är även viktiga pollinerare av nyttoväxter. Jag kan förstå att man hugger för att få bort buskar, men det behöver ju inte göras varje år. Om man slår för att där är för mycket och för högt gräs och låter höet sedan ligga och förmultna utan att samla in höet, så göder det nästa års gräsväxt.
Varför slår man på torra ställen där det knappt är några störande växter i kantzonen?
Jag vill inte gnälla mer utan lägga fram en mera positiv sida.
Bockrot, Småsporre, Klibbkorsört, Backvial, Kråkvicker, Vitväppling, Gråbinka, Kungsljus, Gullusern, Humlelusern, Mellanlusern, Smällglim, Baldersbrå, Gråbo, Vitblära, Oxtunga, Rågvallmo, Duvvicker, Palsternacka, Harkål, Åkerviol, Pipdån, Revormstörel, Fårtunga, Åkerförgätmigej, Svinmålla, Såpnejlika, Kirskål, Dunöret, Björnbär, Gatkamomill och Krustistel.
Denna uppräkningen visar vilka blommor som kan växa i en inte alltför störd vägkant i vinslövstrakten.
Väddklinten är en växt som attraherar många insekter. På blomman sitter en blomfluga och på knoppen Ängsmetallfly.
Ängen och väkantens blommor är delvis desamma. Ändrade jordbruksmetoder har gjort att ängar slås vid helt andra tider nu jämfört med förr. Det har betytt att många av ängens blommor har flyttat ut i vägkanterna. Ängsblommorna är värdar för många pollinerande insekter. Dessa insekter skall också hjälpa till med pollineringen av en del grödor.
Återigen.
Hur går tankarna på vägverket
Finns där en biolog som kan reda ut tankarna för mig och många andra?
Trädgårdens pioner har inte varit på bra humör i år.
Vi tycker att de visa tydliga tecken på leda. Hoppas att de blir gladare nästa år.
Se. Denna ser inte gladare ut än de övriga två!
Torsdag den 20 juli.
Floragruppen besöker fälten SV Mölleröds kungsgård.
I kväll var det fälten vid Mölleröds kungsgård som besöktes. Det är ju sandiga marker, så vegetationen blir ju därefter,...mycket intressant. Carl Axel Andersson och Pål Axel Olsson guidade.
Där var många små växter och även en del större. Några fastnade på minneskortet.
Carl Axel visar åkerknavel och berättar om systerarten tuvknavel. Rödtoppa och Gulsporre.
Här kommer tre med små blommor tv. duvvicker med tvåfröiga baljor. Jordklöver med veckat segel och tuvknaveln.
Det var inte bara botanik vi sysslade med denna kväll. Bilden ovan visar en Gallbildning på stormåra. Det är måragallmyggan som framkallat denna gallbildning. Skalbaggen grön sandjägare visade sig på en öppen sandyta. Ytterligare några intressanta växter här på sandytorna var det lilla gräset vårtåtel och så den rödlistade ärtväxten dvärgseradella.
Kvällen avslutads med fika vid Carl Axels baklucka.
Här blir det lite smått och gott från den senaste veckan.
Dryporthygget besöktes för årets hallonplockning.
Bilderna visar från vänster den mindre tåtelsmygaren (en för tillfället mycket vanlig fjäril).
Mittbilderna visar överst och även till höger klockljung en mycket vacker blomma.
Sedan kommer besksötans blommor. Det syns på blomman att det är en potatisväxt och alltså med giftig som potatisens gröna delar.
Därunder syns en vackert gul blomkrabbspindel som av någon anledning trivdes på min ryggsäck.
Nederst har vi målet för mitt besök. Skogshallonen är mogna nu, men de är ovanligt små i år. Det finns dock plantor som har större frukter och hittar man ett par sådana så kan man få ihop till några burkar marmelad med en arom som inte kan beskrivas (av mig). Den skall upplevas!
En tur till Hovdala för att se hur det står till med den hotade dvärgjohannesörten. Sökandet gav tyvärr inget resultat. Jag återsåg platsen där de vita lammen vilade. Idag var där bara svarta får. Lunchen var emellertid av det lyxigare slaget. Både skinka och ost i brödet.
En rödlistad art hittades, nämligen den lilla dvärgsradellan. Se bild nedan.
Det är vattenblomning i Finjasjön och det är utlyst badförbud. Min nyfikenhet var stor, så det blev ett besök vid Tormestorps båthamn för att håva in ett prov. Jag har visserligen tekniska problem med kameran så jag får nöja mig med bilder av sämre kvalitet.
Så här blir det om preparatet torkar ut. Kan vara dekorativt!?!
"Disktrasorna" är cyanobakterien Aphanizomenon som nu helt dominerar provet.
Spiralerna/ringarna är cyanobakterien Anabaena som dominerade i juniprovet.
Utöver dessa förekom en del av cyanobakterien Microcystis som brukar komma senare på sommaren.
Alla tecken tyder på att hösten är i antågande.
En inventeringsdag ägnades åt vägkanten utefter riksväg 117. Det är inte fysiskt tröttande att gå 5 km, men man blir ordentligt trött i huvudet efteråt. Åtskilliga svampar hade kommit upp här i form av en vacker apelsinsopp och en jätte stor rodnande (?) flugsvamp.
Nedan ser du ormbunken örnbräken som inte riktigt bestämt sig när hösten skall infalla. En del av bladet har fått en begynnande höstfärg. Nu är den vackert gul, senare brun. Den andra delen av bladet räknar med flera soliga dagar i behaglig temperatur. Forosyntesen kan fortsätta ett tag till.
Några nya växter? Ja, lin, daggros, stubbtåg, duvvicker och nässelklocka.
Efter en dag vid riksvägen var det skönt att ta en tur till Åraslövs mosse.
Vilken skillnad och vilken skön vila för sinnena. I skogen var det denna kväll i stort sett helt fritt från trafikljud. Vindarna måste ha varit vänliga mot oss. Syftet med besöket var att se efter hur många slåtterblommor som finns i kärret. Efter de senaste dagarnas regn så var det i stort sett lika blött som efter höstregnen. Det var som vanligt såhär års blommande flockblommiga växter som kärrsilja och strätta. Slåtterblommorna lyste vita och i sådant antal att vi kunde avbryta räknandet vid 400 blommande stänglar.
Vägen tillbaka mot parkeringen följde vi stigen norr om kärret. Skogsknipproten räknades in till 67 stänglar längs stigen. Plantorna var i allmänhet små och blommorna såg ut att vara angripna av någon parasit. En av torvgravarna hyser den lilla dvärgigelknoppen och den var i blom för tillfället.
Tisdag den 1 augusti.
Jag har cyklat ner till Åhus för att titta på en mindre känd invasiv växtart. Växten kommer från Sydafrika och den heter kotula. Det är en liten korgblommig växt med vad det verkar stor förmåga att sprida sig. Jag hittade en tuva med blommande individer på stigen ut till fågeltornet vid Äspet. Sedan visade det sig att den fanns i stort antal på strandängen.Ser man bara växten på bilden så tror man kanske att växten är större än den är i verkligheten. 5-6 cm är höjden på de blommande stjälkarna!
Efter att ha tittat på kotulan så gick jag en liten tur i vattenbrynet. Här på gränsen mellan vatten och land finner man ofta ett eller annat som spolats upp. Så var det även idag. En mycket lätt bris gjorde att några små vågor sköljde upp i sanden. Lite ålgräs,blåmusslor och tång låg där och bildade, som jag såg det, som små isolerade konstverk - naturens egna konstverk. Här följer några exempel, som egentligen skall ses i större format:
Fredag den 11 augusti.
Lite lek med filter i Photoshop.
Hampflockel i regnväder på Lille mosse.
Blommande missne två versioner
Röksvamp vid väg 21.
Söndag den 14 augusti.
Det blev ett besök i gamla träningsmarker när barnen kom på besök. Numera gäller det inte att springa så snabbt som möjligt med karta och kompass. Lördagens kartfordral blev fyllt och söndagens plastpåse likaså. Det blev extra festligt hemma båda dagarna. tänk vad gott stekjärnet kommer att lukta de kommande dagarna.Var finns då de goda svampmarkerna? Jo, lördagen besöktes Hässleholmsgården och på söndagen sprangs det på Göingeåsen.
Torsdag den 17 augusti - måndag den 21 augusti.
Cykelsemester på Själland.
5 dagar och drygt 40 mil.
Här kommer ett par glimtar från vår cykeltur runtom på Själland. Det var uppehåll när vi cyklade. Regnade gjorde det på nätterna. Vi tog oss fram på cykelleder, som ibland var gjorda mest för mountainbikes, samt vägar, helst små, eller sådana med cykelbana. För det mesta var det motvind. Boendet var bed and breakfast eller campingstuga.
Här kommer några intryck:
Fredensborgs slott med sitt fina orangeri. Hovdalas orangeri är väl ändå vackrare.
Här böljade sig sädesfälten för vinden en vecka tidigare.
Gladiolus till självplockning ser man inte i Sverige.
Vårt lyxigaste B&B Öbjerggaard. Två katter bland alla hermelinerna.
En kaffepaus i lä och mycket sol.
I Bedsted hade campingen ett helt växthus på ca 20 x 50 m golvyta för gästerna att äta i.
Eva hade svårt att välja pålägg.
Svaneke mörk guld blev färdens godaste öl.
Munkhättan stod naken utan blad medan lundkovallen den "svenske soldaten" vaktade Natt och dag i skogsbrynet.
Sista dagen passerades Köpenhamn och vi konstaterade att det byggts många och höga hotell i "byen".
Frokostbrickan den så efterlängtade smakade precis som den skulle.
Sedan kunde vi faktiskt en aning trötta trampa de sista fyra milen upp till Helsingör.
Ta färjan över Sundet och tåget hem till Hässleholm.
Måndag den 28 augusti
och tisdag den 29 augusti.
Motionspromenad på morgonen.
Kl. 0705 Rester av morgondimma som solen inte kommit åt ännu.
De första solstrålarna får det kanadensiska gullriset att lysa.
Lite längre bort är hundäxingen fullt belyst.
Idag var kameran med på morgonpromenaden. Vi var lite sena för de finaste vyerna, men det kommer fler morgnar med klar himmel. Dagens tur gich längs motionsslingan, vidare ut över "Dryporthygget" och "gula spåret" för att avslutas på motionsslingan. Solen hade redan ätit upp det mesta av morgondimman, men lite fanns kvar. Ute på dryporthygget var all dimma borta, men många spindelnät hade sina daggdroppar kvar.
"Dryporthygget," Där reser sig skogen av sly högre nästan för varje vecka man kommer ut där. De flesta blommorna har gjort sitt. Kvar står stänglarna med frukter och frön. Hoppas att politiker och tjänstemän fattar kloka beslut angående området. Diskussioner angående den stora arealen har kommit igång. Måtte det inte bli samma typ av felbeslut som en gång gjorde att hygget kom till!
Mjölkörtens frukter har börjat öppna sig. Vid vackert väder kommer fröna att spridas för vinden.
Spindelnäten belagda med daggdroppar som ännu inte avdunstat.
Kl. 0830 All morgondimma är uppäten. Det invasiva kanadensiska gullriset reser sig över de omgivande växterna.
Tisdag. Det gäller att hygget dokumenteras innan det blir flis av vegetationen
samt asfalt och grus över planade ytor.
Söndag den 3 september.
Winslövs fotoklubb vid Kjugekull.
Man kan knappast säga att dagens fototräff var välbesökt. Det var Jag och Krister Larsson som komm dena helt underbara sensommardag. Man kan undra varför ett sådant arrangemang inte lockar fler klubbmedlemmar. Vi som var där hade emellertid en bra dag. Några bilder från dagens fotograferande:
Vägval Sten och åter sten.
Jätteröksvamp Hjälp jag faller! Spåtistel Jag släpper inte taget!
Parasiten nässelsnärga. Berberisbuskens "kanonröda" bär.
Bland jätteblock och klättrare.
Så avsked till ett stycke spännande natur som man gärna besöker igen.
Söndag den 14 oktober.
Efter en tids uppehåll är knipan tillbaka igen. Idag firades naturfotots dag vid Skärralids Nationalpark. Det var Biofoto syd som arrangerade. Arrangemanget besöktes av ca 30 biofotingar samt ett antal andra som tittade på utställningar och bildvisningar.
Vädret var en aning svårbemästrat med 100% luftfuktighet och tidvis regn. Lilla kameran var emellertid med och användes för att ta några bilder nere i ravinen. Som synes är fukten till besvär vid fotografewrandet.
Söndag den 15 oktober.
Mossornas dag i Ubbalt.
Carl-Axel Andersson guidade oss i mossornas värld. Skogen vid Ubbalt har varit skog i mycket lång tid. Här har inte varit några kalhyggen. Det har fått till följd att organismer som exempelvis mossor men även lavar och svampar, som kräver en ganska hög fuktighet, finns här. De klarar inte att överleva på ett kalhygge där solen bränner på sommaren och frosten torkar ut på vintern. Carl-Axel delade frikostigt med sig av sina kunskaper inom bryologin. En del mossor är så stora att man lätt kan artbestämma dem på håll, men ett flertal av dem kräver lupp för att säkert fastställa arten.
Ett par bilder.
Skogen kring Vittsjösjön har börjat visa höstfärgerna.
Gruppen i arbete med lupparna. Skuggstjärnmossan är en vanlig mossa.
Krushättemossa.
Måndag den 4 december.
Fruset vatten på mossen.
Efter en natt med flera minusgrader var det spännande att ge sig ut på mossen för att titta på fruset vatten i alla de former. På buskar hängde vattendroppar som var underkylda. Bara man rörde vid dem så frös vattnet till is. Inne i skogen fanns håris på ett par grenar. På öppen mark hade nattens dimma lagt ett tunnt vitt lager av iskristaller på gräs och andra växter. Inne i skogen uppmärksammade vi rottryffelns skålar. Nu har alla sporer försvunnit och kvar av svampen fanns en gul skål. Ett litet bestånd av revlummer fick tillfälligtvis solstrålarna på sig. Annars var det ganska mörkt och kallt i skogen. Ute på mossen stod träden glesare. Här kom ljuset till på ett annat sätt och här hade det varit kallare under natten. På den tunna isen kunde man se kristallerna likt spjut liggande på alla håll. Något som också var vackert var på ställen där vattnet inte frusit. Där kunde man i vissa vinklar se spegelbilden av solbelysta träd. De varma tonerna i solljuset kontrasterade bjärt mot skuggans kalla färgtoner.
Vita iskristaller på gräs och lingonris
Rottryffelns skål tömd på sporer. Revlummer i motljus.
Mossens vatten täckt av nattgammal is.
De solbelysta träden speglas i torvgravens vatten.
Tisdag den 5 december 2017.
En resumé av hösten 2016 bara för att friska upp minnet.
Lördag den 1 oktober. Ännu en härlig höstdag. Vi tog en cykeltur och mötte hösten.
Fredag den 14 oktober.
Åh, vad vackert!
Denna synen möts jag av varje morgon när jag hämtar tidningen.
Torsdag den 20 oktober.
Björklöv, gyllene som vore de av guld.
Gömdes och glömdes i hög.
....och ni alla guldet blev till mull.
Söndag den 23 oktober.
Vandring i Vedema med GBF. Skönt väder, 5-6 grader i luften.
Onsdag den 26 oktober.
Även döden och återbruket i naturen kan vara vackert.
Måndag den 31 oktober. En av de ståtliga "karolinerekarna" vid Åsnen. Lägg märke till de fortfarande gröna träden.
Onsdag den 9 november.
Årets första riktiga snö. Det blir genast ljusare och luften som är strax under 0 grader känns lättare att andas.
Lördag den 3 december.
Konstverk på stubbe. En utflykt till det nya naturreservatet Tollaskogen. Det var kallt denna dag.
Söndag den 11 december.
Årets första "hemlängtan". Vi tog bussen till Finja och gick sedan runt Finjasjön. Det var ett par plusgrader och mycket att titta på i alsumpskogen.
Onsdag den 14 december.
Promenad vid Hovdala. Många svampar och lavar att titta på.
Lördag den 24 december.
Malmö vid Ribersborg. Kulingvindar sveper in från Sundet. En ensam golfspelare kämpar i motvind.
Söndag den 25 december.
Stängt på musrestaurangen denna juldag. Tidningsbunten ligger kvar på trottoaren.
Sist så minns vi den 2 januari 2009.
20 grader kallt och "hemlängtan" från Vinslöv.
Knipan har varit tyst en månads tid beroende på tekniska problem.
Fredag den 8 december 2017.
Provvandring av första turen 2018 för vandringsgruppen.
Så var det tid att planera för en vintervandring i februari med GBFs vandringsgrupp. Vi hade tänkt oss en tur längs Brönnestadsån via Hammarmölle damm söderut till vår fågelmatning. Där vänder vi och går upp på Äspehöjden innan vi går västerut. Vi får se svallade strandklippor. sådana som vi nu ser i Bohuslän och resterna av en vulkankrater.
Idag var det behagligt väder med halvklar himmel och ett par plusgrader. Vattnet forsade och rann, vilket tvingade oss ut i obanad terräng vid ett par tillfällen. Ån svämmade över sina bräddar. Fåglarna hade fått mat och vi såg mesar samt nötväckor komma fram och hämta frön. Här kommer några bilder som "aptitretare" till turen i februari.
Startpunkten som vanligt vid tornet. Hovdalaån forsar förbi slottet.
Wendels nymålat och vackert. Ladan vid kraftverket behöver en strykning.
Forsande vatten från Hammarmölle damm.
Hör "Hammarforsens" brus!
Brönnestadsån fylld över bräddarna. Ser du strömstaren?
Öppen ekskog. Fika med utsikt.
Ett översvämmat Hovdalafält.
Söndag den 7 Januari 2018.
Spontanträff med Biofoto vid Naturum i Kristianstad.
Väckarklockan var ställd på 0530. Det var mörkt och kallt ute. Under tiden som frukuosten avåts sjönk kvicksilvret ytterligare. Bilen startade utan problem i 9 minusgrader. Det var samling vid parkeringen och när gryningsljuset började färga himlen i gula färgtoner gick vi ner till bron över Helge å. Utter och kungsfiskare var arterna som vi hoppades få se. Efter en stund visade sig en utter, som sedan fick en kamrat. Så var de två som simmade tillsammans i det kalla helgeåvattnet. Kungsfiskaren exponerade sig vackert i solljuset och det blev många som kunde glädjas åt att ha fångat den färgglada fågeln på bild. Här kommer ett par bilder:
I väntan på den första observationen.
